Vi lekte lite

Klubben har hållit regionala/nationella tävlingar i helgen. Idag hade jag stalljour också och mellan fodringarna passade vi på att busa lite över tävlingshindren. Min lille prins pluppade runt som ingenting, och mamma som inte sett honom på bra länge var minst sagt förvånad. Tycker det är rätt fantastiskt, han har tränat på slitna otittiga hinder jättelänge nu, inomhus. Så kommer vi ut, tävlingshinder, många färger, rätt stora hinder och han bara levererar. Tittar inte eller nåt. Sjukt fin. Satt där på ryggen och bara log som en sol. Sen händer det ju att han får lite problem nu när han inte hoppar på fart längre, så gick vi ju på storhästavstånd så det var lite trixigt för oss. Men nyttigt! Imorrn rider Amanda, sen hur resten av veckan ser ut är inte helt bestämt än. vet vad jag vill klämma in för grejer men ordningen får bestämmas lite eftersom. ett pass styrketräning med markarbete blir det helt garanterat iaf.

Jag sydde lite

idag har jag sytt. haft barnridning. Funderat över hur jag förklarar för ambulans var jag befinner mig med sju ponnyer mitt i skogen. Sluppit ringa ambulans. Sprungit in i min blivande make, eller hans lookalike. tänkt att ta sena tåget för att slippa stressa. Insett att sista tåget inte går. Missat Vacancy labour igen. Lagt ut min finaste älskade käraste ägodel (kan man säga så? Det är mer en vän) på annons. Bestämt grejer med ascool tjej inför valborg. Försökt se på speedway men gett upp efter 7 minuter. Spammat facebook. Bloggat konstigt och bildlöst. Ja, men det är väl en lördag det också.

Västervik - staden du aldrig kommer ifrån

Jaha. Här sitter jag och ser dum ut, för jag glömde att lördag är enda dagen kustpilen inte går 19.22 härifrån. Varför är det så? Seriöst?! Hur tänkte man där? "åh, lördagar vill ju folk säkert jättegärna vara kvar i västervik och rulla tummarna. Vi tar bort sista avgången!!" SÅ NU, IGEN, MISSAR JAG HAMPUS SPELA. Its a CURSE. Lyckas alltid missa vacancy labours spelningar. Antingen pga jobb 9.00 i västervik eller som nu, för att tågen inte går. ÅHHHHHHH. Dör. Typ. Känner ju knappt några här heller som jag kan hänga med istället. Hade en klasskompis inloggad på fb som jag frågade lite. "ne sitter här i en liten ort i skogen och lirar". Ba ok. Är det så kul man har här. Fine then. Då ska jag sitta här och spela starwars på xboxet med min kusin.

untz untz untz

Mår äntligen lite bättre! Ska ut till stallet och trimma dressyr på min fina, och på måndag ska jag till vårdcentralen i åtvidaberg och ta lite blodprover tror jag. Det är inte normalt att vara sjuk så mycket som jag är, eller sova runt 11h per dygn och ändå vara astrött... hoppas det inte är nåt allvarligt utan bara nåt kosttillskott eller nåt jag behöver. Imorgon hänger jag lite med vänner. Vacancy labour spelar på natt och bar, och det funkar väl inte ritkigt att ha vän som spelar i band och typ aldrig gått på nån av deras spelningar? Ändring på det imorrn, och mina klippor hjälper mig med stalljouren morgonen därpå. Guld värda <3

Dom säger att man inte ska blogga med svallande känslor

Så jag gör inte det. Typ. Pratar med en fin och älskad vän. Alltid hen som drar upp mig på fötter igen.

Insåg idag igen att jag har en rätt nice klass. Skönt att jag inte går kvar i min gamla. Cp på ett bra sätt vs ett dåligt, vad väljer man liksom?

chacha bloggen

Jag har prov imorrn och på fredag. Känner att mina betyg hänger på en mycket skör tråd just nu. Matten liksom... jag har glömt bort enkla deriveringsregler? Inte ok! Ikväll ska jag läsa igenom naturkunskapen en gång till och hoppas på att det fastnar lite, för första lektionen imorrn ska jag (om jag för en gångs skull mår bra) skriva prov. Det kan bli spännande. Sen under dagen ska jag försöka slutföra lite inlämningar till kursen jag läser sent, och gärna hinna repetera lite matte också. Fattar inte hur jag ska orka, särskilt inte som jag gett mig själv sockerförbud... får kanske vika på det till förmån för läxorna. Men bara kanske. Äh, vem försöker jag lura? haha.

folk tror

Ibland tror folk att jag bloggar om dem. Så är det inte. Jag bloggar om mig. Ibland får folk mig att tänka i vissa banor. Då bloggar jag ibland om dessa banor. Jag slutade pika på min blogg samma år som jag skaffade min första. Det känns ganska old. Så nej. Ni som hör av er på facebook och ber mig redigera inlägg, nej. It. Won't. Happen. För jag bloggar inte om er. Jag bloggar om mina reaktioner på beteendemönster och sociala konstruktioner. Jag skriver inte "Lisa är en hemsk människa för hon gillar inte min hårfärg så hon måste ha lite sand i fittan" Jag är jätteförvånad över att människor tar åt sig så hårt av vad jag skriver. Men jag antar att det bara betyder att ni bryr er om vad jag tycker om er, och det är ju kind of sweet.

Extra extra!

Ibland tänker jag ganska mycket. På själar och så. inre styrka också. Pratade med mamma förut. Hon påminde mig om att hela min uppväxt har jag varit powertjejen ingen trampar på. Någonsin. Alls. Inte ens på en lilltå. Ibland undrar jag varför det var så. Självklart fanns det gånger andra barn var elaka, som barn är, och jag blev ledsen. Men sen var det upp igen, torka tårarna och köra mitt race igen. För jag visste ju att det var dem det var fel på, inte mig.

Sen blev jag lite äldre. Slutade vara barn, hamnade i gränslandet mellan barn och vuxen som alla andra också gör. Man vet ju inte riktigt vem man är då, eller vem man vill bli. Sen landade jag igen i min starka personlighet. Den ingen trampar på. Den som vet vad som är rätt och fel. Den som står upp när alla andra letar efter nån att skylla ifrån sig på. Den som är extra allt.

Idag är jag extra allt. Extra konstig, extra stark, extra driven. Jag har sår från sånt som hänt tidigare, precis som alla andra. Ibland när man tror att dom läkt, går dom upp igen. Tusen gånger ömmare. Åtminstone känns det så, för människor är så bra på att blunda och gå vidare. Glömma. Inte kännas vid. Trycka bort allt jobbigt. Har en vän som verkligen lever efter "when im sad : stop being sad and be awesome instead" och jag beundrar människor som verkligen klarar det. rycka på axlarna, stoppa det jobbiga längst ner i ryggsäcken och  gå vidare med en liten klackspark. Fast sen blir ryggsäcken tung och jag avundas dem inte när den brister. Jag var sån lite. Jag tror alla är lite såna. Blunda, gå vidare. Nu har min ryggsäck ett hål i botten. Den sprack för några år sedan. Nu kan jag inte stapla jobbigheter i den längre. Och tur är väl det, för ibland verkar de jäsa därinne och bli dubbelt så jobbiga när dom ramlar ut. Bättre att ta itu med dem direkt. Typ. Kanske. Vissa säger att det är dumt av mig att vara transparent på bloggen. Att man ska vara en glad blondinbella som "åt vad hon ville utan att gå upp alls" tills hon börjde vara öppen med att hon åt asmycket choklad och gick upp många kilo. Jag vill inte vara nån som är glad för att man förväntas vara det. Fasader kan dra åt helvete.

Extra bestämd. Extra konstig. Extra stark. Extra pratig. Extra svag. Extra anti. Extra genusmedveten. Extra transparent. Extra andlig. Extra förbannad. Extra tyst. Extra glad. Extra målmedveten. Extra smart. Extra extra. Extra allt.

en till mellanmjölksdag

Idag var en rätt pissig dag. Jag mådde inget bra men gick till skolan en lektion ändå. Kom till insikt i ett par frågor idag. Det var skönt. Det har hänt rätt mycket på rätt kort tid. Tur att det finns kloka människor omkring mig som vet vad jag behöver. Som Jenny tillexempel. "jag ska rida ut och vill ha sällskap, hänger du med?" Precis vad jag behövde idag. Min fina underbara ponny och så Jenny. I typ två timmar. Inte helt fel.

Sen har jag börjat känna mig stark i kroppen igen. Det är skönt. Gav mig ut och intervallsprang en omväg till maxi idag för att köpa frukost till imorrn. Godishyllorna lockade ingenting alls. Sjukt skönt att kunna titta på allt godis och känna nej, jag är inte sugen. Verkar som att sockerberoendet är på väg bort! Har läst ut Gynnings bok Ego Woman idag. Identifierar mig lite med henne. Så nu ska jag ta tag i att ringa upp familjens mediala vän och börja få rätsida på det andliga. Hon brukar säga kloka grejer också om mina relationer som hon inte vet nåt alls om, så det kommer nog bli bra. Sist sa hon att jag hade två pojkvänner men att det var bra för mig, så jag skulle fortsätta. Hon hade typ rätt, hade två vänner då som jag var sjukt tight med som råkade vara killar. Haha eller hade och hade. Har fortfarande. Suger bara att dom bor 6 mil bort och jobbar.

Tredje gången gillt hos 3

Åherregud. Den här dagen har inte varit min dag. Den började 4.40. Då ringde min klocka. Ni hör ju där att dagen kanske inte började på bästa sätt... sen blev klockat på nåt konstigt sätt 5.01 och jag fick stressa upp ur sängen för att klä på mig och slänga på en gnutta smink och sedan trampa som en dåre mot tåget.... hade tandläkartid rätt tidigt idag, i linköping. Lyckades lyckligtvis hinna med tåget, med andan i halsen. Tänkte sova/äta frukost på tåget, lyckades bara med det sistnämnda då det satt en person i sätet mittemot mig och tittade på mig hela hela hela vägen dit. ÅH.

Tandläkaren gick bra, sen döda tid med senaste chic över en second breakfast... klockan slog tio och jag gick mot 3butiken för att få min nya telefon upplåst. Ne tyvärr kunde han inte hjälpa mig för min telefon fanns inte i deras register, så han bad mig ringa deras support. Så gjorde jag det, och satt i telefonkö i 20 minuter. sen fick jag veta att ja... det var typ möjligt, om jag hade kvitto på telefonen... så var jag tvungen att hitta nånstans i Linköping jag kunde skriva ut lite papper från min mail, och alla mina vänner i lkpg jobbade så åhhhhhhhhh ringde mamma som coachade mig lite mot biblioteket. Där kan man ju skriva ut papper tänkte jag.

Väl där ba "ja just det du behöver lånekort och pinkod för att låna datorerna". MEN VA. Ja, så efter mycket om och men kan jag alltså logga in med mitt personnummer. Trodde jag. Det gick inte. Så fick vi göra om och DÅ gick det. Skrev ut mina papper, betalade för mig, tackade för hjälpen och gick tillbaka mot 3.

Väl där fixar han allt som behövs, sen ba "ja, du kan sätta kortet där så är vi klara sen". Skämtar ni med mig?! Har i princip helt tomt kort nu, och hade bara kontanter på mig... så då fick jag kila bort till swedbank och stå i världens längsta kö för att sätta in de 350 kr som krävdes på mitt konto. SEN kom jag tillbaka dit och då, äntligen, funkade allt. Haha låter inte så himla jobbigt men lägg till att allt det här tog lite drygt 3,5 timmar och att jag gång på gång råkade stöta på den enda personen i hela världen som jag faktiskt hatar. Minst fem gånger. Herrejisses hur liten är världen egentligen?!

MEN. Nu till dagens positiva grejer. Jag såg personen jag hatar idag, och tänkte fan. Varför hata en så ful person som klär sig så jävla illa? Varför hata nån med så dryg attityd att hen borde vara glad om hens mamma ens står ut med hen? Hen lär ju ha det jobbigt nog i livet ändå. Så. Idag har jag bestämt mig för att sluta hata. Det är ju rätt positivt. För jag kände tredje, fjärde, femte gången jag stötte på hen, att fan. Jag kunde inte bry mig mindre. För jag avundas inte den personen alls faktiskt. Rätt skönt att det släppt, efter tre år. Jag är inte överlag en speciellt långsint person, så ni kan ju gissa hur mycket vi kommit på kant med varandra egentligen...

Nästa bra sak! NEW YORKER HAR ÖPPNAT I LINKÖPING. Fattar ni?! Åh. Grät på ritkigt ett par glädjetårar. Har suktat efter deras kläder skitlänge, och äger ett par plagg som är mina favoriter. Så när vi åkte till kalmar så försökte jag tänka ut anledningar att åka till kalmar fler gånger. (new yorker har butik i kalmar också). När jag fick jobb i sthlm och ev skulel flytta dit var en av tankarna i mitt huvud "omg närmare till new yorker". Haha jag är så löjlig. MEN NU FINNS DET I LINKÖPING. YES.

Fyndade även en del på second hand, skor, klänning och lite smycken. Sjukt nöjd. Unnade mig den shoppingen som plåster på såren för min pissiga dag och att jag missade tågen till västervik som hade tagit mig dit medan skoldagen fortfarande höll på. Nu kom jag hem typ 18 och ja. Astrött. Sova kanske. Har ni kommit ända hit måste ni varit grymt uttråkade eller bara vara väldigt fängslade i mitt människoöde. Eller nåt. Vafan pratar jag om. Buh. Imorrn kanske det kommer bilder eller nåt. Nu ska jag ta mig upp till sängen innan jag somnar här nere. Just det, köpte en skitbra bok också så nu tror jag att jag är en reinkarnation av adams första fru som efter ett våldtäktsförsök gifte sig med satan istället. Inte hälsosamt. Godnatt världen.

Heldag i stallet, trodde jag skulle komma hem runt halv fem men kvart i sju raglade jag in genom dörren. Så stört trött! Idag blev det två svängar ute, först med tjejerna som hjälpte till på barnridningen, med en lektionshäst som var bra mycket flashigare än jag trodde innan, sen en sväng till på min pärla med jenny. Hon övertalade mig att hoppa ett dike. Det var galet. Det var hemskt. Min ponny kollade efter krokodiler i diket men hoppade snällt sen och var så nöjd med sig själv. Han trivdes verkligen på fältet, aldrig galopperat på så stort fält förut och han blev typ inte ens andfådd? Bra det kanske. Nu ska jag fortsätta äta. Måste ta tag i det här, kan inte äta för att distrahera mig så länge till, kommer bli så tjock och mysig lagom till sommarsäsongen. Det är ju inte allt för kul. Well well. Ha en fin lördagskväll!

Gillar ni mig deppig?

Tänkte ba kolla, för statistiken skjuter i taket på sistone. Jag bloggar tråkigt och ni obsessar. Inte direkt förutsägbart. Men kan fortsätta för er skull. Det är ju faktiskt lättare att blogga tråkigt än att blogga roligt, för jag är en rätt tråkig person.

En gång träffade jag en tjej som sa att hon såg upp till mig och att hon var beroende av min blogg som var så sjukt bra. Tror att jag bidrar till hennes avgiftning just nu. Snart är hon inte beroende av detta ordbajsande längre. Eller så blir det värre. Sånt som märks. Nu är jag mer uppåt iaf för nu har jag fått en ide. Vi hörs, vänner och ovänner.

saker att fundera på

Ikväll är jag hemma. Ensam. Nästan. Har typ övriga familjen här men ändå. Inga vänner osv här. Första gången på en månad. Både skönt och jobbigt. Vad gör man med fredagar när man inte är ute och roar sig? Har avverkat två avsnitt project runway i soffläge. har haft en gråtig konversation med en klok vän, som fick mig på ett klokt spår igen. Har haft gråtig konversation med mamma, som säger "Emily du är stor nu. Du får känna efter själv, för du vet vad du har att välja på och vad som känns bäst för dig". Skönt att hon är så trygg med att hon uppfostrade mig till en klok person. Just nu känner jag att jag inte är så klok alls. Hjärtat säger en sak, förnuftet ett annat, och respekten för nära och kära en tredje grej. Och om det vore så väl att det bara är på ett plan livet är jävligt. Nej. Nu kör vi all in, både med vänner, skola, relationer, självbild och hästen. Jaja. Härifrån kan det ju bara bli bättre. Funderar på att klä upp mig till tänderna trots att jag inte ska nånstans ikväll. Bara för att jag kan.

blöööö

ingen har missat att det är blött och äckligt ute? bra. Inte jag heller. Duh. På måndag ska jag till tre i linköping och fixa en grej. innan dess ska jag kräva en person på dryga femhundralappen. Under kommande veckan har jag en grej att göra, som jag ska lämna in på valborg... skönt om grejer kan lösa slig lite nu!

Känner att allt är kryptiskt och konstigt. Men ja. Så är det just nu. Var en rätt fittig vän för ett par dagar sen. "hej jag träffar ditt ex, det är chill va?" Det mesta känns rätt uppfuckat just nu. Hoppas saker och ting reder ut sig själva, för jag har faktiskt alldeles för mkt på min "to do-list" för att hinna med att reda ut nåt. dööööööööööö


veolia har blivit rånat också och tar inte kontanter längre. Merjobb för min del. Fan.

Bra och dåligt, stark och svag.

Tar tillbaka det jag skrev sist. Känner mig som en sjusärdeles hycklare. Är minst lika destruktiv själv, har jag märkt på sistone. Men jag jobbar på't.

Annars då? Har en säljare som utelämnade info i annonsen, nu har jag betalat flera tusen för en vara som är obrukbar. Ber säljaren stå för extrakostnaderna, denne blåvägrar. Stackars den som har med mig att göra, säger jag bara. Jag vet vad jag har rätt till.

Nåt kul i allt dåliga. När jag var på inspelning i februari pratade jag en del med produktionsassistenten som berättade om reklamfilmen dom spelat in i veckan, alla smågrejer hon fikc göra för att få det att se snyggt ut och det nog blev riktigt fett ändå när de var klara. Det skulle vara filmat så det såg ut som att en tjej gick på lina i högklackat, i ett cirkustält. Igår när jag såg top model allstars såg jag äntligen reklamfilmen och den var ju nice! Idag fick jag mail från produktionsledaren också, filmen vi medverkade i är hittills perfekt i hans ögon, och det är ju askul att höra. Ser verkligen fram emot att se den när den blir klar!

Nu är det jag som ska försöka reda ut den miljard tankar och "tänk om" som finns i mitt huvud. Kombinerar det med plugg, mat och sen en sväng till stallet. Blir kanon.

Fan

Är i extas. Bra extas och dålig extas. Bra extas för att en tjej från jarowskij ringde upp mig med anledning av gustavsson 3 tr. Dålig extas för att jag fick veta detta enbart genom att jag såg att jag hade 2 missade samtal och därför ringde upp och hon förklarade för mig att jag de var intresserade av mig men jag svarade inte, så rollen gick till en annan.

Hörde jag helvetes jävla fan? ALDRIG MER EN METER UTAN MIN TELEFON. ALDRIG.

Förra inlägget

Har det en röd tråd? Verkar jag vara en ärkeröv? Jag vet inte. Orkar ni läsa det? Det är jättelångt. Hoppas jag inte trampat på några tår nu. Jag har en tendens att försöka tassa på tårna, för att sedan upptäcka att jag är som en elefant i en glasbutik. Jag menar inget illa. Jag hade väldigt många tankar kring destruktivt beteende och behövde få ut dem. Min blogg är ju trots allt min portal och ventil, och jag är ju ganska transparent här. Ibland. Och jag tror minsann jag slog rekord i antal gånger man kan skriva ordet destruktivt i en text.

Att tassa på tå

Det är ju ingen nyhet att destruktiva människor och människor som mår lite dåligt psykiskt är lite fragilare än andra. Ofta mår destruktiva människor lite dåligt psykiskt, för det brukar man både bli och vara när man förstör för sig själv. Pratade med mamma i helgen om detta. En person jag känt sedan jag var jätteliten, som barn man gick på samma dagis som, ungefär. I alla fall. Hon tyckte jag skulle försöka anstränga mig lite för att bli vän med henne igen. För att hon behövde umgås med nån som inte var direkt dålig för henne. Och det här frustrerar mig så enormt. Jag har ett stort hjärta. Jag stöttar mina vänner och vill få människor att må bra. Jag lyssnar gärna på när folk har det jobbigt och ger råd om de ber om det. Men detta. Åh.

Destruktiva människor blir lätt jobbiga människor eftersom de hamnat i ett mönster där de vet skillnaden mellan rätt och fel, bra och dåligt, men ändå väljer fel hela tiden. Hela tiden. Komma och gnälla om hur jobbigt allt är. Be om råd. Man ger råd, ett ganska klokt råd, om man får säga så utan att bli nackad av jantelagen. Ett råd som inte skulle göra dem illa, för varför skulle jag råda någon att skada sig själv mer? HÄR KOMMER DET FRUSTRERANDE. Man ger dem ett klokt råd. De tackar och säger att man är bra och klok. Dagen därpå kommer de tillbaka och berättar hur jobbigt allt är. För de gjorde tvärtemot vad man rådde dem till. ÅH. Det gör ont i mig när fina människor som jag bryr mig om så djupt, gång på gång gör sig illa. Det här är ju nåt som inte syns utanpå. Hade de skärt sig hade man förstått att de mår dåligt. Skadat ytan liksom. Men dessa människor skadar insidan. Destruktivt förhållande till sig själv. Destruktivt förhållande till mat. Destruktivt förhållande till sex. Allting är så himla frustrerande att jag tillslut inte orkar mer. Det gör för ont i mig att bry mig om personer som inte bryr sig om sig själva.

Ibland blir de lite pissed också. På att man aldrig råder dem till att fortsätta vara destruktiva. Ibland ber destruktiva vänner en att dra åt helvete. För man säger fel saker. För att man bryr sig. För att det är jobbigt för dem att sluta vara destruktiva och ta tag i livet. Ibland när hon bett mig dra åt helvete har jag slutat prata med henne. Det känns för destruktivt för mig att engagera mig i att få nån annan på fötter när den så gärna vill ligga som en skalbagge på rygg och sprattla. Det gör för ont i mig att se dem må dåligt. Ofta kommer de tillbaka, i mycket värre skick än vad de var. De är fortfarande destruktiva. Man vill fortfarande rädda dem från demsjälva. Man inser sedan ändå att vill de inte, så vill de inte. Det är inte mitt ansvar att få människor på fötter igen. Jag har mig själv att tänka på. Jag kan ändå inte låta bli att känna så starkt för dem. Kanske för jag själv varit destruktiv, länge. Men jag är inte ritkigt där längre.

Nu är jag medeldestruktiv i ett medelklassamhälle och bryr mig medelmycket om mina destruktiva vänner. Det där sista var inte sant. Jag bryr mig megamycket, men jag är bara så trött på att tassa på tå. Destruktiva människor behöver lära sig att klara ut saker själva. Ta ansvar för handlingar, eftersom ingen kommer komma och städa upp och lappa ihop deras skadade inre åt dem. Jag blev så jävla förbannad när människor började säga så till mig när jag mådde som sämst, men de hade rätt. Nu i efterhand ser jag det. Det gör ont, det tar tid att laga, men vill man så kan man alltid. Alltid. Bara ens omgivnings slutar vara en enda stor snuttefilt när man gjort fel. Därför tassar inte jag på tå längre. I långa loppet hjälper man dem faktiskt inte.

igår

igår hängde jag med lite vänner på ågatan, ikväll vet jag inte om vi hemmachillar eller går ut och gör stan osäker. Är rätt sliten men ah. Skönt att umgås med lite nice folk!

premiärturen

premiärturen på mammas äldsta bebis avklarad och jag kan säga att jag inte är helt säker på att mamma får ha honom ifred i framtiden... sjukt trevlig och ambitiös, och en trav som inte går av för hackor.

woopa

Tyvärr blir det ingen bloggning med mer substans idag heller, vad jag vet. Hoppas på att komma igång igen på måndag, väntar på ett paket nämligen. Ikväll åker jag till mina hemtrakter.

Rövigt

min stackars slitna LG-notebook drog sin sista suck förut. Helvete. Är nu både iphonelös och datorlös. Hoppas den lagar sig själv under natten. Imorgon ska jag ringa några mer eller mindre trevlgia samtal ang nästa läsår, samt pallra mig iväg till teliabutiken hrä i stan och hämta en grej. Lovar ingen bloggning förrän min dator funkar igen, törs inte låna dom andras dator så mkt. haha. fegis! så vi säger bloggpaus till fredag, så slipper ni undra varför det inte händer nåt. Pussar, och ta hand om er!

Mina planer för hösten 2.0

För en månad sen var jag fast besluten om att flytta till stockholm under sommaren, byta gymnasium (igen) eftersom jag fått jobb i sthlm. Lät askul och stockholm är en fet stad så varför inte? Efterhand märkte jag att jobbet jag blivit erbjuden inte var så bra som jag trodde, att jag skulle behöva jobba dag och natt för i princip inga pengar alls. Medan jag går i skolan måste skolan vara första prioritet, jag har för höga krav på mig själv för att nöja mig med att prestera lite sådär när jag VET att jag kan MYCKET bättre.

Därför är nu planerna lite ändrade. Med största sannolikhet kommer jag flytta tillbaka till Åtvidaberg i höst. Saknar att bo i lägenhet för mycket. Detta kommer innebära många tidiga morgnar och 2,5 timmar på tåg varje dag, men jag tror det är värt det. En vän till mig sa "byt inte klass om du hittat en du trivs i. Bra klasser är alldeles för sällsynta". Och hon har nog rätt. Klassen jag har nu är nice. Klassen jag hade förut var onice. Vill inte riskera att hamna i en likadan klass en gång till. dessutom kommer jag ju ha minst en timmes pluggtid varje dag, innan skolan börjar eftersom tåget kommer fram typ halv åtta och jag börjar halv nio, vilket betyder att jag kommer vara typ läxfri hemma. Grymt skönt. Så i sommar flyttar jag norrut. Inte trettio mil som planerat, utan fem. Jag tror det här blir bra.

planer

NU: dusch
SEN: hardcore körkortsteoriplugg. Har hittat bil jag vill ha så nu är det bara lilla kortet kvar!

Finaste vän är hemma igen!

Efter en semster i sydafrika är hon äntlgien hemma! Saknat som tusan. Hade lite catch up talk förut, och bestämde att på lördag. Då är det hon, jag, och ett dansgolv. Inte bestämt vilken ort än dock. Men spelar det roll?

"åtvidabergsfilmen"

Har nån av er läsare bosatta i åtvid missat den? Till och med jag har sett den. Har väl inte jättemkt att säga åt den, mer än att den är skapad av en feg jävel som antagligen är lite avis på folk som har fler vänner än dem själva. Sen fattar jag inte riktigt vad dom har för dräggkriterier? Tycker långt fler än de som hamnade under "drägg" borde räknas dit, men men vem är jag att döma? :)

Serien är skapad av min favoritserietecknare och kommer härifrån!

idag.

idag känner jag mig så himla stark. Inifrån och ut liksom. Skönt! Just idag känner jag verkligen att man ska leva ut sina drömmar. Inget blir bättre av att man fegar. Aim for the stars and you might just reach the moon. Dröm, sätt upp mål, och bara gör. även om det inte går som du vill får du en nice historia att berätta sen. Nu kör vi.

fet kväll

Packade väskan och åkte mot åtvidaberg igår igen. bästa bros syster har flyttat till ny lgh så där bjöds det på förfest igår! några timmar senare vidare till natt och bar där vår mission för kvällen var: lev livet. Och som vi levde. dansade our asses off, träffade trevligt folk och hade det mest bara så jävla bra.

Världen är allt bra liten. Eller ja. Åtvidaberg är i alla fall.

åker mot tåget nu

eftersom en tattare inte kunnat hålla fingrarna ifrån min mobil får ni nöja er med detta. Kommer va tyst från mitt håll tills jag kommer hm igen. Imorrn, på måndag, jag vet inte. Sköt om er och ät mycket godis!

Upp till kamp.

Fattar inte hur jag kan kaosa till huset så himla illa. Har varit här ett halvt dygn. Skicket är redan orepresentabelt. Har suttit vid min mosters elpiano/keyboard/vadmannuvillkalla det halva kvällen och låtsats att det lät betydligt bättre än det gjorde, på alla sätt och vis. är enormt optimistisk med min plan imiorrn, gå upp vid 6, åka till stallet och trimma lite, åka hem igen vid nio och städa huset... tänkte säga att jag berättar under dagen hur det går men NEJ DET BLIR JU LITE SVÅRARE NU FÖR TIDEN.


ÅH.

sömnproblem eller vad?

sedan jag vaknade, klockan sex torsdag morgon, har jag sovit typ en och en halv timme. Jag kunde inte ens sova på tåget hem. Men jag pratar som ett retard, så jag borde vara trött. Hur länge har jag varit vaken nu... ett dygn.. nästan 40 timmar? en hel arbetsvecka? fast komprimerad?

Nä, detta svamlet alltså. Jag är nog trött. Trött som fan. Sova lite nu och sen tagga om till imorgon kväll. Ska försöka fixa lite häng med bästa bro då, och eh, fira att jag inte har nån mobil att supa bort längre? FAN VAD NICE. Jag är fortfarande jättebitter känner jag men det kommer jag nog vara ett tag. JÄVLA TATTARE ALLTSÅ. Åh. Låt mina grejer vara ifred.

Man måste känna sig misslyckad om ens unga vuxna barn ännu inte vet vad som är mitt och vad som är ditt.

Ja. Fest igår. Min mobil är stulen. Har polisanmält det. Drar tillbaka anmälan om telefonen lämnas till mig, mamma eller polisen. Börjar ungefär få koll på vem det är, man kan inte vara så himla klipsk om man stjäl grejer på en liten hemmafest? Liksom, det finns inte så himla många att välja mellan... Åh. Människor alltså. Stackars föräldrar, vad misslyckade dom måste känna sig.

Sammanträffande?

Mitt favoritställe i biblioteket är i denna hörna. Slump eller ödet?

Kunde inte göra provet.

Är tidseffektiv och dissar det sociala för en stund (tyvärr) till förmån för historian jag fick lite coaching med imorse.

Tips från coachen

Jag är trött på spel. Seriöst killar, det går inte på mig. Jag blir bara irriterad och uttråkad av det. På sin höjd ser er som friendzonade. Jag har visserligen rätt bra självdistans och kan oftast ta när folk driver med mig men tänder jag på det? Nej. Visst gillar jag killar med humor men prince Charming behöver inte trycka ner andra för att verka bättre själv. Han kan själv.

Här ligger jag ochtycker synd om mig själv.

Stört alltså. Vet inte vad jag gjort heller?! Oftast brukar jag ändå kunna spåra det till "jag åt nåt konstigt igår" eller "jag slängde i mig maten förut" men nej. Nu på sistone har jag skött maten sjukt bra så vad fan beror detta på?! Ååååååååååååå

radioett och psykakuten

Har ju börjat twittra en del på sistone, som ni kanske märkt. Jag följer cimon lundberg så det blev liksom naturligt att lyssna när han gästar cissi wallin i "psykakuten". Har twittrat under programmets gång de 3 veckor jag lyssnat på det och varje vecka tar de upp mina tweets i programmet. Hur många veckor ska jag vänta innan jag kräver att få vara med i egen hög person i studion? :)

Det finns så mycket man inte vet

Det hände en grej idag. Vad som hände? En ***********, det var vad som hände. Jag vet inte riktigt vad som är bäst för mig, berätta för alla om det eller låta det vara. Människor har en jobbig tendens att bara bry sig ifall något avviker mot normen. Jag vill bara att folk ska acceptera att ok, människor fungerar olika. Att få väldigt privata frågor, stå och förklara sig, vad som hänt och varför, är inte riktigt vad jag behöver just nu. Behöver folk veta? Jag vet inte.