lördag 13 april 2013

Att låna ut sin häst

Läser isabellas version om vad som hände med becki, nellie och henne. Vilken jobbig situation. Jag vill aldrig någonsin hamna där. Jag har ju själv lånat ut min häst nu pga min hälsa och studier, och ett sånt inlägg som isabella skrev vill jag ALDRIG ha grund för att skriva. Någonsin. förstå hur hemskt det måste kännas? Jag menar, visst känner man sig hjälplös som fasenoch blir orolig när hästen inte beter sig som vanligt, men det är samtidigt viktigt att komma ihåg att de flesta hästar blir halta efter ryttar- och stallbyte. underlag, motionsvanor, ridstil ändras. Kanske inte halta, men får en rörelsestörning eller blir mindre ridbara en period. Där hästen "testar" och man själv knappt hittat knapparna i vanliga fall liksom. Jobbigt för nya ryttarna som "inte kan rida hästen" och jobbigt för ägaren som står brevid och ser på.

Jag försöker ställa upp med tips för att hjälpa framåt utan att vara "backseat driving", alltså. de har ju en FODERHÄST för att prova på hur det är att ha egen häst, mer eller mindre. Hur skulle de få prova på det om jag alltid vore micro managing allt de gör. Nej. jag har sagt vilka bett och utrustning han ska ha, vilken han absolut inte får ha och varför, och nu när jag var där senast, gett lite träningstips för att komma förbi ett problem de har just nu. Så länge de följer kontraktet liksom och hästen mår bra, då är det inom ramarna för vad som är ok. för mig. ALla har ju olika gränser. Jag minns inte min poäng med detta inlägg, men det jag tror jag menade var att många fodervärd-hästägarrelationer blir infekterade för att man tänker för olika och inte har öppen kommunikation om det. Ochför att hästen är så nära ens hjärta som hästägare. Man blir orimligt arg orimligt lätt. orimligt orolig orimligt lätt. Och då är det svårt att vara överseende, förstående och hålla en öppen kommunikation.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar